BJÄRNUM. Redan tidigt 1988 gick jag i tankar om att en kortnos sport var bättre rallybil än långnosen, trots att min långnos "Pelle" gått i 4 säsonger utan några större fel.

Några av Ingvars SAAB:ar

Efter varje tävling lade servicemannen X: et handen på ”Pelle" och mässade: "den självläker" och det gjorde den! Förlusten ifjol (2:a i klass TC9) tog oss faktiskt hårt. När vi gick till prisfesten, var vi inte säkra på resultatet, kanske hade Puchen fått transport prickar. Besvikelsen gjorde att nya kortnosprojektet "GRIPEN" forcerades på verkstad (250:-tim). X:et döpte då den till "DYRGRIPEN". Mycket arbete lades ner för att få den lätt. 5 mm plastrutor monterades in, allt enligt Appendix K.

Ny trimmad motor med Lancia förgasare. Nu skulle det bli klass seger! När vi startade upp den fylldes bröstet av förhoppningar, det otroligt vassa ljudet stärkte mig i förhoppning att nu kunde inget hindra oss. Som ett barn på julafton satte jag mig i och provkörde. Vilket drag, vilket ljud, vilken feeling! Snacka om att vara i 7:de himmeln! Tankarna surrade i huvudet, tänk att äntligen få sitta i en riktig tävlingsbil, otroligt. Efter 2 km kraschade det till i motorn samt rasslade som 20 mtr kättinglänk trillade från 2 meters höjd ner i motor rummet. Motorn stannade direkt, fläkten gick ej att rubba, allt var låst. Jag anade det värsta, veven har skurit och hela blocket blev kass!! Katastrof! Ingen motor till Italien (allt verkar förtrollat)

Men; när nöden är som störst, då är hjälpen närmast. Arbogas 2 takts specialist (SAAB och karting) Bo EDVIN Almgren hade en motor i malpåse. Det blev räddningen för 1992 års San Remo Rally. X:et påpekade att nu heter bilen Dyr Dyrgrip, alltså DD Gripen står det nu på A stolpen.

Med min nya SAAB 9000 lastbil kör jag upp till Arboga med DD Gripen. Jag var rädd om golvet med heltäckningsmatta i möbelskåpet, så jag lade emballeringstäcke på golvet som skydd.

I Karlsborg när jag kollade DD Gripen upptäckte jag till min förvåning att DD Gripen var på väg ut igenom bakjalusin, ett under att DD Gripen var kvar i skåpet, den hade glidit på täcken. Där var det nära att det blev ett D till. B Edvin monterade in sin motor och teamet var klart för det förtrollande Blomsterrallyt. Lika förtrollande är det varje gång man vaknar första morgonen i San Remo. På min stol ligger långkalsongerna överst och påminner om snö o slask, in stormar X:et och Edvin med kortbyxor och T shirt. Från snö till sommar över en natt, otroligt. Incidenterna denna gång före start var bland annat att jag satte mig på en kaktus när Jan, X:et o Edvin klistrade nummerlappar. Det blev minst 600 piggar i häcken.

I besiktningen blev det samma strul som förra gången, däcken var ej klassade. Good Year Grand Prix var DOT märkta men ej med i klassningslistan. Den holländske domaren var ej glad att även i år kassera våra däck. Jag visade mig flyförbannad, så en italienare kom och sade; det är så dåliga däck du har så åk på dem!? Tack för det, sa jag. (Inte visste jag då hur rätt han hade!).

Starten vid Porto Sole var på eftermiddagen, så det skulle bli mörker körning. Edvin o X:et hade rekat service-platser med Lorrie (9000 lastbil). Över ett bergspass fick de skotta sig fram i snön med Lorries landgångar. Till tävlingen hyrde vi en Corsa, den var alldeles ny vid starten, ett dygn senare hade den åldrats betydligt!

Det var mycket tufft startfält i år, Fiat Abarb, Lancior, Kojor, Puchar m.fl. DD Gripen var nu känd i San Remo, under veckan vi tränat stod DD Gripen i den lokale SAAB handlarens skyltfönster och blev beundrad av många. Så mycket rally snack om SAAB var det länge sedan sist. Handlaren var mycket stolt över att pratat med ERIC CARLSSON (Det var härliga tider, sa han).

Starten gick bra, de sex första ss gick strålande. Edvins motor morrade och drog som en Gud i bergen. Vid matuppehållet kom en Österrikisk journalist med en resultatlista och upplyste oss om att vi ledde klass TC 9 med 35 sek trots mycket körning uppförbacke. Jag var oförsiktig nog att påpeka, när det bär nerför, då skall vi göra SAABen rättvisa. Som sista sträcka på första etappen var som vanligt starten i byn Vignai. Samma förtrollade ss som vi åkte av på med "Pelle" Vi kom dit vid 23.30 tiden. På T.K. var där vilda diskussioner om vi skulle släppas iväg eller inte. En stor bil hade läckt ut mycket olja på vägen. Vi ville naturligtvis iväg så fort som möjligt, det var sent och omstarten skulle var redan 0700. Vi kom iväg, svettiga och trötta, nu skulle vi ta det försiktigt på mitten, vid krönet o vägkorset i högerböj. Det är svårt där, vi var nästan uppe på tvåhjul igen, men det gick vägen.
Kanske omedvetet skärpan avtog.Trött i huvudet med vägen kraftigt nerför med skarpa hårnåls svängar närmar vi oss målet på den trollska Vignai sträckan.

Fortsättning följer…