VITTSJÖ.  Snärshult by var den mest utvecklade och samhällsvänliga byn i Vittsjö socken under några årtionden under första delen av 1900-talet. Så uttryckte sig förre Snärshultsbon Lars Henningsson, numera Markaryd då han berättade med humor om sin ungdoms upplevelser i Snärshult. Samlingen hölls i samband med sopplunch i församlingshemmet i Vittsjö.

Folke Davidsson, tidigare Snärshult samspråkar med Lars Henningsson också han tidigare Snärshult.

Den välutvecklade byn Snärshult hade mer service än andra byar. Där fanns skola, lanthandel, telefonstation och missionshus. Lars Henningsson sade i inledningen av sitt trevliga anförande att han bland åhörarna kände igen skolkamrater, kunder från affären och abonnenter till telefonstationen. Dessutom gav han prov på alla telefonnummer till telefonstationen i Snärshult som upphörde 1956.

I skolan som kom till Snärshult 1912, undervisades alla klasserna samtidigt utan skolmatsutspisning. Lars och hans syskon hade fördelen att de kunde snabbt komma hem till föräldrarna och få en bit mat då affär/bostad och skola låg i närheten av varandra.

Affären som ägdes av Lars föräldrar var samlingspunkt efter skolans slut. Antingen hade skoleleverna varunota med sig eller så ringde föräldrarna till affären/telefonstationen och beställde livets nödtoft som avhämtades av skoleleverna. Återanvändningen i affären förekom långt innan det var aktuellt med miljötänkande. Uppskurna mjölsäckar blev både handdukar och lakan. Papper togs tillvara för att bli omslagspapper till varorna.

Apelsiner, bananer och andra exotiska frukter till julhelgen måste beställas redan i januari månad. All snus såldes i lösvikt och skulle förpackas i strutar. Helt inom två pappersstrutar! Telefonstationen sköttes av familjen Henningsson samtidigt som affärsrörelsen fungerade i den serviceinriktade byn Snärshult! Lars Henningsson tackades för ett utomordentlig anförande från sin ungdom.