Bonnspråk och grusväg Mitt hem 1942-1954 var egentligen en gammal prästgård, en gård som min far mer eller mindre ärvde vid den tiden.

Det underliga var att genom gården gick en gammal grusväg härs och tvärs, delvis dold av matjord och med hästgödsel som enda gödning den bästa tänkbara för potatisodling. Troligen hade flera vägar varit tillfarter mot prästgården.

Vi hade även ett bonnspråk som säkert används fortfarande, särskilt om väder och vind som ju var väldigt viktigt på den tiden – ”Höskämma” var en mindre regnskur som inte var bra om man tänkt bärga just den dan.”Torketårar” var en ännu mindre skur som förebådade ett bättre väder.

”Rotblöta” säger väl sig själv och var egentligen ett totalt fiasko för skörden. Var man lite sen med höskörden kunde den bli under ”Fruntimmersveckan” som mest kallades ”Pinkeveckan” då det ofta regnade även då.

Bäst var det när skörden var klar och ”Fiskevädret” var lämpligt- med svag västlig vind och lite sol.