Kartbyte.

I början av 70-talet sprang Alte Christoffersson en tävling i Knäred. Han tävlade i Veteran­ klassen och startade i den branta sluttningen söder om Lagan. Efter ett par hundra meter stötte han på en liten grabb ifrån Klip­pan som såg lite villrådig ut. Alte var tjänstvillig och visade på kar­tan, både på den egna kartan och på grabbens karta var de befann sig. Alte fortsatte sedan tävlingen och kom i mål efter ett prickfritt lopp på en bra tid. Han ledde sin klass vilket inte var speciellt vanligt.

I trätofflor, vita tunna långbyxor, blå Tormestopströja, den obligatoriska röda stickade luvan och med en ordentlig pris snus under överläppen höll han hov vid resultatlistan. Arrangören hade emellertid satt upp tiden innan de kontrollerat stäm­plarna och efter en stund, kom han upp som ”felstämplad". 

Han gick med sin karta till sekretariatet säker på att ha varit på rätt kontroller och fick då reda på att han sprungit Pojkar Nybörjare. På något sätt hade han och den vilsne Klippanpojken bytt kartor när de träffades. Denne hade väl förmodligen brutit tävlingen.

Jag berättade den här historien för legendariske orienteringsskribenten Harold Persson som skattade gott och la den på minnet.
Flera år senare var Harold som reporter på landskampen syd­- Sverige- Danmark och vid en sam­ling efteråt berättade han episoden för deltagarna. Då reste sig segraren i äldre juniorklassen upp och sa -"det var jag som bytte karta med Alte”.

Nu hade Altes kartbyte fått helt andra dimensioner. Under Harolds ledning författades en vykortshälsning som skickades till Alte. Alla deltagarna skrev sina autografer på kortet på vilket Harold skrivit en klurig vers.

Alte visade kortet när vi träf­fades vid nästa tävling. Han kunde inte för sitt liv komma på vad det handlade om och varför han fått kortet. Jag måste erkänna att jag inte heller begrep sammanhanget trots att jag delvis var ansvarig skval­lerbytta. Det stod något om grånade kämpar och småpågar i snapphaneskogar och att den lille växt till sig och prylat grannen i väst.