”Ålens vara eller icke vara”
Såg lite av ett TV program om fiske och där handlade en del om ålen.

Som född på landet och med en å flytande genom vår gård och även genom grannars marker, så poppade det upp minnen om hur gott det var om ål där.
När jag var drygt 14 år jobbade jag hos en granne och fick nyttja hans del av ån till fiske.
När det var säsong satte jag ut ”ståndspö ”agnat med någon mindre ny infångad fisk. Detta skedde vid arbetsdagens slut och vittjades varje morgon.

”Ålfångsterna” tog grannfrun hand om och anrättade på ett underbart sätt. I mitt hem gillade de varken ål eller svamp men Dagny tog hand om det mesta.

När jag blev 17 och fick jobb på SJ i Göteborg så fick jag efter en tid ansvaret för fisk omlastningen på ilgodset.
En dag skedde något som sitter i mitt minne för alltid, inne i en godsfinka stod en låda med ål som jag på ett frejdigt sätt högg tag i, döm om min förvåning botten gick ur och minst ett 70 tal ålar begrep vad som hänt.

Som tur var kunde jag laga lådan, men då började det stora problemfyllda fiskafänget. Godsfinkans golv var ju fylld med trätrallar som var utmärkta gömslen för dessa hala individer.

Snacka om halka, glatta vägar och så vidare men inget är så svårfångat som en ål som kämpar för sin frihet. Det tog säkert ett par timmar innan ”alla” var infångade och kunde visa att jag dög till mitt jobb trots min relativa ungdom.