Idag, ett värdelöst vetande Att vakna Klockan 5,19 med ett huvud inställt på att den måste var 5,20 är ju ett värdelöst vetande när man snart fyller 86 år.

Men när jag 1954 började jobba på SJ i Göteborg var det en helt annan sak!


Redan våren 1955 blev jag färdigutbildad för tjänstgöring på bangården vid Centralstationen. Där fanns inte tågförseningar på ”kartan” vi var alla utrustade med ”rätt gående ur”, för några av oss ansågs det som en löneförmån, men det blev istället till en plåga när man var ledig.

Än idag sitter rätt tid i mitt huvud, oftast kan jag både natt och dagtid till minst 70-80 % säkerhet säga vad klockan är utan att veta det minsta.

I dagens ”tågvärld” finns ju inga tider alls, bara om det går något tåg över huvud taget.

För mej är det nu mest en hjärnans tävling, men att komma så nära det egentliga klockslaget har under delar av livet varit ett stressmoment.

Nu är klockan 6,02 SLUT FÖR IDAG!