”En ynnest”

Under några år när slutet av min lantbrevbärartjänst nalkades , lärde jag känna en pensionerad bergsprängare. Han gick vanligt vis under namnet ”Traryd Pärla”.

Han härstammade från Dalsland och då undertecknad gjorde samma sak så fanns det mycket att dryfta. Hans sista år hade han arbetet med sprängande för ”Bolmentunnelns” färdigställande.

Efter pensioneringen njöt han sitt otium bland sina blommor och årliga odlingar. Som samlare var han unik och i hans källare fann jag stor glädje att botanisera.

Men i köket bland grytorna var han enastående, hur hans grovhuggna, slitna händer kunde framställa sådana delikatesser står fortfarande skrivit stjärnorna.

Varje pensionsdag vid niotiden stod alltid ett fantastiskt ”middagsbord- frukostbord” dukat. Torra smörgåsar i postens lunchrum fanns inte att tänka på dessa dagar och nästan alla övriga kunder på min linje tyckte att jag kunde få njuta åtminstone en dag i månaden.

I dagarna är det 26 år sedan min pension inleddes från ett yrke som praktiskt helt försvunnit. Och ”Traryds ”Pärla” är för längesedan ett minne blott.

Men jag kommer aldrig att glömma de njutningsfyllda rätterna och vårt samspråk.