Lördagskåseri...
Kronprinsen fick hedersvaktens ord att halka och kana.
Vid Regementets Dag 1950 besökte kronprins Gustav Adolf, senare kung Gustav VI Adolf. Alla aktiviteter var anpassade till det kungliga besöket. Kronprinsen, som själv var överste vid pansar-trupperna, följde med stort intresse stridsuppvisningar, motorcykelcirkus, kompanistafett, förbimarsch med mera. Volontärskolan hade en uppvisning i stridsgymnastik. Vid den gemensamma uppställningen delade kronprinsen ut belöningar till gamla trotjänare. Han delade också ut "Kronprinsens kanna" till segraren i årets tävling med samma namn. Priset hade han själv skänkt och det ändrade senare namn till "Kungens kanna".
Vid ett besök på Hovdala fick den historie-och arkeologi-intresserade kronprinsen bland annat se den berömda vapen-samlingen. På kanslihuset fanns standar och hederstecken ur regementets anor och ett besök där var inte uteslutet. Därför hade ett par volontärer placerats i Ordersalen som hedersvakter på lämpligt sätt uppsnofsade med nyoljad hjälm och rena damasker. De hade blivit ordentligt informerade och övade i hur de skulle uppträda om kronprinsen kom på besök. Hälsning skulle ske med enskild ställning och skyldrat vapen. Vid tilltal skulle man använda "Ers Höghet" och inte den militära graden.
Det visade sig att det fanns både tid och intresse för ett besök i Ordersalen. Volontär Ola Hansson råkade vid tillfället vara en av vakterna. Ola var smålänning, en jäkel på att köra bil och med en utpräglad dialekt som han inte på något sätt försökte dölja. När kronprinsen med sitt följe av höga militärer anlände hälsade den ene volontären på föreskrivet sätt, Ola som kände sig extra tyngd av stundens allvar blandade ihop begreppen, bockade sig som en konfirmationspåg och hälsade på småländska "gudares höghet". Den blankpolerade hjälmen, vars hakrem suttit lite löst långt ut på volontärens haka, lämnade hans huvud och rullade bort över golvet. Kronprinsen tog det hela med en skämtsam kommentar, men regementsledningen glodde ilsket på hedersvakten. Ola som på alla fyra kröp in under det stora konferensbordet och räddade sin förrymda stålhjälm.
Ola avbröt senare sin militära karriär, dock inte på grund av den här episoden.