Min svartsjuka svärmor

Min fästmö och jag "blev med barn" i februari 1959, en gosse som kom till världen, hösten då Ingemar Johansson blev mästare.

Vi unga föräldrar fick hyra en enrumslägenhet genom kommunens omsorg, alldeles för tidigt enligt, bland annat min svärmor.

Mina svärföräldrar hade redan lägenhet i samma kommun. Till en början kände vi oss lite inklämda men i husets övriga lägenheter bodde mestadels yngre. Vi gifte oss samma år och fick nästan samtidigt tips om en tvåvåningsvilla som var till salu.

På den tiden behövde man inga svindlande belopp i handpenning. Affären blev av och plötsligt stod vi unga med en tvåvåningsvilla och bara en inkomst. Min svärfar, som var en hyvens man, kom med förslaget att de skulle hyra övervåningen. Det var den största tabbe jag någonsin gjort.

Nästan omedelbart började min svärmor visa sin svartsjuka, ständiga intermezzo gjorde hennes dotter förtvivlad. Hon trodde att jag åkte till en annan kvinna varje gång jag åkte till mitt jobb.

På den tiden hade jag bara moped som transportmedel, otaliga var de gånger som ena hjulet var luftat.
En gång höll jag på att göra mej olycklig för resten av livet, jag tappade tålamodet och sprang upp i övervåningen, fick ner henne på golvet och med en kniv i högsta hugg hörde jag en röst i fjärran, GÖR DET INTE.

Vår unga familj tvingades flytta ganska omedelbart, jobb och bostad på annan ort blev min (vår) räddning.