Händelser från sent fyrtiotal. 

Mobbing var inte uppfunnet, men desto fler metoder att visa sin styrka i självförsvarets ädla konst. Tävlingar och sporter som en del aldrig blivit riktigt accepterade och godkända ägnade vi pojkar oss åt varje dag, ”typ” (som hade en helt annan betydelse på den tiden) längdpinkning, armbrytning, fingerkrok och kast med stenfylld mössa. 

Skamligt blev det för oss pojkar när vi blev tvungna att tillsammans med flickorna tävla i ”kast med liten boll” eller spela handboll mot något flicklag. Boll skulle spelas med fötterna och inget annat, i varje fall enligt oss tuffingar.Det fanns en familj i vår bygd där samtliga avkommor var pojkar och alla växte upp till driftiga karlar. De hade en på den tiden osedvanlig känsla för vad som skulle löna sig och samtliga lyckades väl. Tyvärr blev de lite styva i korken och räknades till den tidens grädda. De umgicks bara med sin egen släkt med stora kalas som vanliga människor på den tiden absolut inte hade råd med. De drog sig inte för att på ren illvilja sätta fina konjaksflaskor i fönstren och fyllda kupor intill, bara för att göra det passerande ”fattigfolket” avundsjukt.

Det finns åtminstone två talesätt som kom att stämma in deras göranden och låtanden. ”När fan blir gammal så blir han religiös” är det första de levde upp till. Samtliga blev frireligiösa. En stilla undran dök upp, kan de verkligen ha tagit upp alla fakta med vår Herre den dag de blev frälsta. Ty nästan alla fick uppleva bakslag inom sina områden. Eventuellt kan detta andra ordstäv blivit en black om foten för dem ”Vår herre låter inga träd växa upp i himlen” om nu någon av dem trodde sig vara på väg dit.