Efter regnsommaren femtiofyra föddes tanken om att kanske framtiden fanns i Göteborg. Arton mil bort från regnvåta gärden och oskuldsfulla flickor. Där skulle bara manna regna ifrån en öppen himmel, över en pojke på sjutton år med svendomen i behåll.

Tankar på Elna som inte ville bli min på riktigt, förrän jag låtit frälsa mej och gå med i “hennes” församling, det var tankar som länge gjorde sej påminda både här och där.

Där fanns Marja från Finland som kommit i min närhet efter kriget. Hon var skiträdd att för att bli återsänd till sitt fosterland om någon skulle förstå att vi haft intimt umgänge. Så min och i viss mån hennes glädje fick bli heta lekar med delar av våra kroppar, som varit helt oskuldsfulla ända tills vi möttes.

Så livet i vår lilla landsort gjorde att tankarna blev mer och mer påtagliga för varje månad. Här kunde man varken leva eller dö, bara låta tiden gå. En evig längtan efter någon mer som älskade mej än min moderliga mamma, detta tog mej visserligen med på underbara färder både dag och natt. Många djärva planer blev till mer jordbundna, trots att en av de tilltänkta gick på räls. Ty en tjänst som aspirant vid SJ i Göteborg blev den lediga platsen jag sökte och redan i oktober blev klart. Tredje dag jul klockan nio var det”dead line” fast ingen sa så på den tiden.

Fortsättningen finns delvis kvar i mitt huvud och följer på nyår.

God Jul och Gott Nytt År önskar Johnny