I äventyrens stad fortsättning!!! En lördagskväll när jag passerat Järntorget och nått Linnégatan blev jag hejdad av en man i trettioårsåldern. Hej, vill du ha en sup eller två sa han med ett leende i sitt mycket solbrända ansikte. Gärna sa jag, utan några baktankar, jag som knappt visste vad starksprit var. Vi skålade direkt ur flaskan, men min ovana vid starka drycker spred obetänksamhet och oförsiktighet.

Strax var vi väg till min nye “väns” lägenhet i Masthugget, ty festen skulle inte vara slut bara för att bjudflaskan var tom. Den solbrände visade sig vara en tillfälligt avmönstrad sjöman, namnet saknar betydelse då “vänskapen” blev mycket kort. Det hela blev skrämmande för mej som fortfarande bar på en hel del lantlig oskuld. Så när min “gode vän” började tafsa på min stelnande kropp började åtminstone en varningsklocka ringa i mitt lite omtumlade huvud. Just då sände jag åtminstone ett tack till Birgitta från Majorna som visat mej hur ett relativt normalt umgänge skulle gå till.                                 

Mitt i allt det omtumlande begrep jag att detta var något jag borde fly från. Som tur var stod dörren olåst så inget hindrade mej från att nå trapphuset, lite vilsen, med hjärtat uppfluget i halsgropen, hamnade jag utanför porten. På darrande ben nådde jag Prinsgatan 7. Skuggan av det som hände denna kväll gjorde att jag kände mej en aning förföljd, men av skadan lite klokare dock ej så värst vis.

Johnny, som fortsätter åtminstone lite till