I helvetet.
Varje dag utvecklades en fråga, vad ska hända idag? Hur ska det bli i kväll? Vad har skett under min dag på jobbet? Dagar utan egentligt hopp och fyllda av stor förtvivlan. En helvetets semester har etsat sig fast både i mitt sinne och minne. Jag hade sett fram emot denna ledighet trots allt, då jobbet också känts tungt en tid, kanske beroende på att jag aldrig fick ro och vila tillräckligt. Första ledighetsdagen var en lördag och jag hade planer på att byta den masonitklädda dörren ned till källaren. Detta mot en ny av gabon.

Inger sov och barnen var hos kompisar, jag sjöng och jobbade, ledig att göra vad jag ville, detta fyllde mej med glädje. Snickarjobbet gick med glans, efter ett par timmar var allt på plats, inramat med foder och en skön anblick även för den mest kräsne. Över en kopp kaffe och Göteborgsposten njöt jag av arbetets tillfredställelse i vår berså.

Det var just då helvetet bröt loss. Ett brak och ett vrål hördes inne i hallen, med kaffet på väg ner i vrångstrupen och med så få steg som möjligt nådde jag den öppna ytterdörren. För att mötas av en insparkad källardörr och min fru i fullständigt uppror. Luttrad och varnad av Ingers psykolog kom ingenting som en överraskning. Men denna gång föll allt från himmel till helvete på ett ögonblick. Tydligen hade hon gömt sprit någonstans och nu verkade den slut och då gick besvikelsen ut över den nyuppsatta dörren. Hon tyckte att pengarna till dörren borde gått till starkvaror och att vi skulle firat den första lediga dagen med en ordentlig fest.

Men vi kunde sällan fira något ihop, varken med vänner eller grannar, för i sådana fall fick jag gömma spriten hos bekanta för att kunna bjuda på vid födelsedagar och större bjudningar. På något sätt blev vi skåpsupare båda två, hon hade en deckares förmåga att spana in var spriten fanns och förtära den innan jag ens fått smaka.

Semestern fortsätter..... Johnny