Fängelsetiden slut!

Så följde ett år där alla gräl slutade med samma ord från min fru : "Ta ut skilsmässa då för helvete”. 
Visst; Jag var ingen bra äkta man, och på olika sätt drevs mitt liv mot andra mål, utan att jag själv hade en aning.

Ingers missbruk ledde nu till vistelser på hem för missbrukare, men hem kom hon ibland, en gång tillsammans med en manlig “kollega” med bil. Vi lyckades ordna med skilsmässan. Som nästan fyllda femton år fick Camilla välja vårdnadshavare, det blev sin mamma och de bodde kvar i huset. Våra äldre barn hade flyttat hemifrån, så man kan nog säga att de hade gott om utrymme.

Nu var jag ju frisläppt, strafftiden var över men problemen fanns kvar. Jag hyrde ett pyttelitet hus utanför Alingsås och då jag inom en överskådlig tid skulle få en tjänst som lantbrevbärare på posten där, så såg framtiden ljus ut.
Så följde några månader med mycket jobb och bilande. Första tiden jobbade jag ju i Mölndal, hade hus i Mölnlycke och bodde i Alingsås. Men snart stod huset i Mölnlycke tomt. Min före detta fru kunde inte ha vårdnaden om Camilla som lämnades för mycket ensam under långa tider, då den förmodade vårdaren bodde på alkoholisthemmet.

Efter ytterligare förhandlingar med sociala fick jag vårdnaden. Huset kunde, efter att ha stått tomt i flera månader, säljas av en ny och aktiv mäklare.
Jag bodde och jobbade nu i Alingsås, min dotter hade fyllt "moppe” och fick gå färdig nian i Alingsås och började sedan jobba på en godisfabrik. Nu följde några år för mej som nog kan liknas vid en kalvs kesande på våren.
Jag blev både "härbo”, "därbo”, "särbo” och "gift på Stockholmska” (sambo) en tid men med stort ansvar för min tonåring. En tid där jag nog var på väg mot ett eget missbruk, men där jag räddades på ett alldeles otroligt sätt.

Fortsättning följer….