Kärlek utan gräns. Nu är jag barnlös och sambo inne i centrala Alingsås, året är 1986, min yngsta flicka ska fylla 21år och har flyttat till egen lägenhet i Göteborg. Som lantbrevbärare får jag uppleva det mesta av tragedier och fantastiska glädjeämnen, men på något sätt går jag vidare med heder och ära i behåll.

Denna försommar hände något som helt förändrade mitt liv, ett trasigt liv som till slut fann en mening och så småningom en kärlek utan gräns. En dag efter sju-åtta mil och över 300 kunder, kommer jag in till “min” kassörska som skulle godkänna min redovisning. Då står hon bara där, en diamant bland gråstenar, hon står först i kön i kassan intill.Det går fortfarande, efter över 30 år, heta böljor genom kroppen. Hon med stort H fanns verkligen. Allt bara snurrade, jag låste in min kassa med rekordfart, men det tog lite tid att komma ut på gatan och hon stod inte att finna. Det gick ett halvår innan jag stod framför henne igen och bad om en dans. Den dagen, den 22 november 1986 blev dagen K. K för kärlek.

Hemkommen från Teneriffa var jag ganska urlakad och trött efter fest och glam, men vad spelade det för roll när hon fanns på denna gårdsfest. Första dansen upplevde jag som att hon svävade som en ängel och jag bara uppförde mej som en elefant. Jag minns hennes hår som var långt och mörkt och mina första ord: Jag sa:Räcker det hur långt som helst? Rappt svar: Det skulle du allt gärna vilja veta. Allt gick inte spikrakt men efter att ha känt varann i flera år blev vi så småningom ett par. Hon frälste mig från spriten, lärde mej måla akvarell och är min livskamrat både i vardagen, på resor och på upptäcktsfärder. Inget är som äkta kärlek, jag lever i ett rus. Slutet gott och allt gammalt är lagt bakom mig.

Här slutar också mitt kåseri om mitt liv. Johnny