Och regnet det bara öser "öste”ner.
Hösten 1954 i Dalsland var den blötaste av alla blöta, vissa liknelser finns med 2017. I september 1954 åkte min far in på repmånad och höstmanöver till Karlanda i Värmland. Han fick inställa sig lite tidigare än övriga, då han var kavallerist och behövde se ut en häst för sitt behov. För övrigt samma regemente där hans bror som kavallerist blev ihjälsparkad av en häst några år tidigare.

Vår far lämnade oss fem i familjen med en totalt dränkt skörd. Inga som helst maskiner eller hästar kunde ta sej ut på åkern, jo, ut men inte tillbaka. Min femtonårige bror och jag sjutton år gick med var sin lie med avläggare och min mor band kärvar bakom oss båda. Hon var 39 år och fantastiskt snabb.

Som tur var hade vi gummistövlar för vattnet stod decimeterhögt på åkern. Därefter fick vi bära kärvarna till vägen (landsvägen mellan Dals-Ed och Munkedal). Med häst och vagn körde vi dem sedan till gårdens högsta topp (kallad kulan) för att torka. Jag hade då totalt tappat lusten till “bonneriet”. Inget kunde vara slitsammare än skörda en regnsommar i gummistövlar.

Men jag råkade ha en morbror som jobbade på S.J i Göteborg och han lade ett gott ord för mej, så han ledde mej på rätt “spår” kan man säga. Den 27/12 1954 började jag min tjänst på S.J. Första månadslönen efter skatt 379 kr. Så mycket pengar i ett kuvert hade jag aldrig sett.