“Det sitter i kläderna”
Lösgående katter, hundar och grisar äter hemma och skiter borta. Fint folk äter ute och skiter inne, Medan fattigt folk äter inne och skiter ute, i varje fall förr.

Som 14 åring, 1951, började jag jobba på en höns- och grisfarm. Där upptäckte jag en sak som jag egentligen visste. Detta att grisar inte skiter i närheten av den plats de äter. De var verkligen renliga av sig.

Men lukten den sitter i kläderna , ja även i väggarna, som en viss historiker brukar berätta om i televisionen. Det räckte inte att byta kläder, grislukten satt i huden också. Vi hade inte dusch i början av 50 talet men som tur var fanns det en på företaget och även i ett litet vattenfall i närheten. “Grisdoft” är förrädisk,man känner den inte själv, men andra förnimmer den desto mer.