”Lyster”

”Lyster”, var luffaren jag minns bäst från min barndom. Luffarna var ju för det mesta vanligt folk, som plötsligt sommartid fick vandringslust.
De fick inte tigga, än mindre stjäla, då blev de haffade för lösdriveri.

”Lyster”, hade säkert ett folkbokföringsnamn, men det är helt borta i mitt minne. Han kom till oss med sin cykel, som var belamrad med diverse spännande prylar för oss barn.

Han kunde klyva lite ved för en tallrik gröt och han var slagrutemannen som tog ut vår nya brunn. Han kunde säga hur djupt vi måste gräva för att få vatten, på första stället han sökte var djupet 12 meter, på nästa 5 meter. Vi fick ett fantastiskt vatten, det var en åder som sipprade fram redan på 4 och en halv meter.

(genrebild)

Det enda som far inte tyckte om hos honom var att ”Lyster” rökte, han låg ju i vår hölada och alla vet ju hur lättantändligt hö är. Far förmanade och bjöd honom på snus, innan de ljusa sommarnätterna bjöd till vila.

Han hade en käpp som var helt fantastisk, egentligen helt obeskrivbar och självtillverkad.  Sista gången jag såg den var för några år sedan på ”Antikrundan” i Dals-Ed, den värderades då till 1.500, undervärderad i mina nostalgiska ögon.