Från Skottbackatjärn till Lofoten.

När far och jag som 8 åring metade i Skottbackatjärn, avslöjade jag mina innersta tankar. ”Jag har läst om Lofoten och någon gång i livet vill jag komma dit”.

Han trodde mej inte, men 65 år senare kom jag verkligen dit. Tillsammans med goda vänner och Kristina, drog vi, väl förberedda, iväg. Via Kastrup, Oslo och till sist Harstad där en hyrd bil väntade på oss. En stuga vid Nappströmmen var ordnad och utsikten var helt fantastisk.

Från stugan kunde man se fiskstimmen närma sig klipporna nedanför, inte bara vi såg dem komma, utan även ett antal örnar satt på klipptopparna och väntade. Klipporna runt stugan var fylld av vackra röda bär ”kråkbär” trodde vi och mycket vackert.

Stimmen kom vid tre tiden varje dag och fisket var enastående och efter en timme fanns det fisk till oss alla.

Vi hade fått tips om en badplats på västsidan så dit åkte vi , det var en helt underbar plats med höga klippor runt om. Ett fantastiskt skimrande vatten och en kritvit strand. Vi enades om att det var en av de vackraste platser vi badat på.

Utflykter och fiske blandades, naturen och vädret gav en härlig upplevelse.

Nej, Kristina har inte fångat den, men nog hade den varit middag för fler än vi fyra.
Lofoten hade egentligen allt som jag som pojke läst om och som tur var fick vi olika arter av fisk. Menyn innehöll fisk varje dag, bland annat makrill, torsk och sej.
När veckan gått kunde vi se tillbaka på fantastiska dagar i ett av jordens paradis.