En manlig “Fjortis".
Den 2/2 1951 fyllde jag 14 år, det var början på ett år av upplevelser och kanske en del nytänkande. Innan min födelsedag hade det snöat en längre tid och även töat. Eftersom jag föddes och bodde i Dalsland så stannade snön kvar och hade en skare som kunde bära en häst.

Det var ett uppmätt snödjup på en meter och mina kompisar, killar som tjejer hade sina skidor med. Vi levde mer eller mindre på skidor den vintern.

Mor utlovade varm kakao och tårta så snart vi provat backarna. Allt var som ett månlandskap, inga gärdsgårdar eller buskar syntes, fullmånen skapade en stämning som vi inte fick uppleva igen.

Mina dagar som fjortonåring kom att innehålla mycket, bland annat fotboll i pojklaget och konfirmationsläsning. Att de två sakerna gick att kombinera hade vi vår präst Ragnar att tacka för. Han var en fanstatisk människa. Han ordnade taxi både till borta och hemmamatcherna, den stod alltid redo när “läsningen” var över. Vi pojkar 90% av det pojklag som skulle försvara Västra Rölanda IKs färger.

Men allvaret gjorde sig gällande när frågan kom om att fortsätta skolgången på realskolan i Dals-Ed. Mina föräldrar ansåg att jag behövdes bäst på gården så det blev ingen vidare skolgång. Jag är inte bitter för detta utan mitt liv gick en annan väg.