”Vårt” hyrda paradis GRÄNSLAND.

Sedan 1995 har Kristina och jag haft glädjen att vistas i 42 veckor vid sjön Verveln. Alltid i samband med midsommar.

Den ligger till 99.9% i Östergötland och till 00.1% i Småland.

Sjön bildades efter sista istiden och har ett vatten som lär vara bland det bästa i landet. Tar man ett dopp så känns det som man frivilligt lämnar en del av sin vikt kvar, en fiktiv viktminskning men underbar. Bättre fiske får man leta efter, fast ibland gömmer fisken sig på djupet, som är väsentligt. Endast mete är tillåtet men då vi båda fått abborrar på upp till en och en halvkilo, så har vi varje midsommar gått i förväntan, vem får störst och mest? Där är Kristina i framkant.

Men det har funnits skuggor över sjön tidigare. När författarparet Ruth och Olle flyttade till ”Tveggasjö” som ligger alldeles vid både sjön och Stångådalsbanan blev de sjöns kändisar. Stationen Verveln fanns då, men blev senare hållplats som även den upphörde 2003. Författarparet fann ro, Ruth skrev bland annat några essäer men hamnade lite i skuggan av Olle, som skrev 43 romaner på lika många år. Han valdes in i Svenska akademin, stol 6 blev hans. Intervjuer var inget för Olle, tidningen Kulturen var bland dom som inte föll i smaken. När journalister försökte nå honom, hjälpte stinsen till att mota bort dem.
Men när Dagen Nyheters reporterplan med Barbro ”Bang” Alving landade på sjön nedanför huset, fick Olle ge upp.

Ruth dog 1954, Olle tjugo år senare och 75 år fyllda. Han tog sitt liv i den den sjö som betytt så mycket glädje. Inget självmordsbrev fanns, men väl en papperslapp med orden ”Klockan är tjugo över sju, jag går att söka i sjön, sömnen är slut”. Men efter detta mörker har solen strålat många gånger, inte minst över oss två.