Det spökar på onsdag! 

Tillsamman med en kamrat besökte vi ett näringsställe. Samtalet mynnade ut med tal om spöken. En servitris förkunnade ljudligt att spöken fanns inte och hon trodde absolut inte så sådant larv! Min kamrat talade om att det faktiskt spökade vid D--. Du har tur det är onsdag i dag och då brukar det spöka där!

Servitrisen var genast med på att åka till D--- med kamraten och hon bestämde att hämtas klockan 22 på onsdag kväll. Jag och en annan kamrat fick några bråda timmar! Detta hände omkring mitten av 1950 talet.

Strax efter klockan 22 stannade en bil utanför ”spökhuset” där endast källarmurarna med fönstergluggar fanns kvar. Efter några minuter hördes ett ljud då en kätting drogs över ett gammalt rostigt spisrör. Ytterligare någon minut senare syntes bloss med olika färger passera de fönsterlösa gluggarna samtidigt som ett rosslande ljud hördes. Det var någon form av militära fosforstickor som gav rött, vitt, gult och grönt ljus. Då började jämrande ljud höras från den parkerade bilen.
Ytterligare någon minut, eller sekunder senare kom en lång vit skepnad klättrande uppför den rankiga stegen. Skepnaden ställde sig på muren och gestikulerade sakta med armarna. Från bilen hördes skrik, kör genast. Naturligtvis åtlyddes flickans skrik.

Dagen efter berättade servitrisen på jobbet vad hon upplevt. Hon var så övertygande i sin berättelse att några fann det troligt att hon upplevt det hon berättade. De skulle minsann vara övertygade själva om det berättelsen återgav. Tre eller fyra modiga kvinnor i varierande ålder tog plats i kamratens bil. Strax efter klockan 22 en vecka senare, även detta en onsdagskväll med månljus. Då stannade den bekanta bilen och samma procedur upprepades med ljus och skepnad. Dessa kvinnor var lite modigare och ville se mer. De önskade se skepnaden på närmare håll men chauffören fann det lämpligare att åka i stället för utsätta kvinnorna för något obehaglig.

Ytterligare en onsdag hände samma sak med intresserade. Avsikten var att fortsätta även nästa onsdag men dåvarande statspoliser skulle övernatta i orten. De var intresserade att se ett äkta spöke och planerade åka till platsen. Förklarligt nog blev det inget spökeri i fortsättningen.
Under lång tid därefter berättade kvinnorna vad de upplevt. Nyfikna hade sin väg till spökhuset men de fick aldrig uppleva någon övernaturligt.
Så var det med det. Men oerhört roligt var det!

Not: Ända sen 1800 talet har det berättats att det spökade till vid -D—. Människor hade sett ljus och hört ljud. Orsaken skulle vara att ett oäkta barn som fötts hade eldats upp i spisen. Modern misstänktes för dådet men någon rannsakan eller straff är inte känt.

Fakta: En bekant berättade om sin barndom vid ett besök hemma hos oss. Den stora familjen levde i armod. Den torftiga maten lagades i en gryta över öppen eld i den fallfärdiga kojan. Glädjen var stor då fadern kom hem med en köpt köksspis. Min bekant berättade att första gången de eldade i spisen for vedluckan upp liksom ringarna på plattan. Detta hände flera gånger. Slutligen kallades landsfiskal, eventuellt polis till platsen. Tjänstemannen fick uppleva det märkliga med spisen och sa då: Ni får inte elda i den, slå sönder den, det spökar.
Jag frågade då min bekanting var spisen kommit från. Han berättade då att grannen, som sålde spisen hade köpt den hos D... Min bekant hade inte tidigare hört talas om spöken vid D... Sedan jag berättat om tidigare händelser hos D... blev han verkligt illa berörd. Jag litar fullkomligt på vad min bekant berättade. Han var rejäl och ärlig och besökte i vuxen ålder ofta orten där han växt upp.