Norgeresan (fortsättning)
Vi lät oss inte slås ner för den motgången, utan jag lyckades lossa ljuddämparen så den fick svalna Den fick trots allt bagage plats i bilen. “Vinmonopolet” var ingen höjdare, ett biträde som vi fick “pingla” eftersom vi var de enda kunderna. Urvalet var enkelt, men vi frågade lite hurtigt om de hade något som passade till grillkorv? Det blev lite rödvin som inte var alltför billigt i våra öron. Vi fick tips om en butik som kunde ha Plastic Padding och eventuellt lite smidig ståltråd. Med stort väsen brakade vi i väg dit efter beskrivningen och vi häpnade, de hade precis allt vi behövde.

Vi förstod också att Oslo fick vi titta i backspegeln efter, för nu for vi ut till tältet som stod kvar vid vår lite hemliga sjö. Vi fick en underbar kväll, åtminstone efter att ljuddämparen kommit på plats igen. Vi hade faktiskt lite verktyg och domkraft så när vi senare provstartade var allt okej.

Grillen var tänd och vår enkla måltid intogs med rekommenderat rödvin. Vi planerade resväg och alla var nog enade om att vi skulle åka hem via Halden och Kornsjö. Våra tre barn badade ända till skymningen vi lite äldre talade om att besöka min faster Anna och hennes man Albert på Gimle, inne i Halden. Vi somnade förnöjda med hur dagen varit, på gott och ont. Solen väckte oss, badet var svalkande och med gott humör packade vi in allt.

Besöket på Gimle blev nog en överraskning, men vi hann både prata och följa med Albert på studiebesök i Sparta skofabrik där han skötte det mesta. Båda berättade lite från “Hitlertiden” eller “Quislingtiden” då Albert var motståndsman. Vi fick även några ord om hans bror som hamnade på “Grini”.

Grini koncentrationsläger

Under fikat kom Halden på tal som 1665-1928 hette Fredrikshald . “Ni måste ta er tid för ett besök på Fredrikstens fästning,” tyckte de. Sagt och gjort efter ett hjärtligt tack och farväl ,styrde vi mot fästningen som för övrigt syntes från Gimle.

Fredrikstens fästning

Vi fick historien om Karl XII, som stupade där den 30 november 1718, berättad för oss. Ingen nyhet men ändå, en stor sevärdhet var ju fästningen. Nu började vi längta hem och via Kornsjö (gränsen) nådde vi Sverige igen och senare på kvällen även Mölnlycke.

Stationen nära gränsen i Kornsjö

Man ska njuta av resor men alltid längta hem.