Det fanns en tid.
Mina kåserier har ofta handlat om enskilda händelser och så vidare. Men det fanns en tid i mitt liv som präglades av grannar och andra personer i vårt grannskap. Okej, jag föddes ..37 hos min moster i “Bruneberg” en liten del av Rölanda socken vid sidan av vägen mellan Dals Ed och Munkedal.

Senare flyttade jag med mina föräldrar till “Mellbyn” och ännu lite senare till gården” Kasene” inte långt från norska gränsen. !943 tog mina föräldrar över farfars gård “Lurketorp”som skulle bli mitt egentliga barndomshem.

“Lurketorp” var ett gammalt prästboställe, det låg ganska högt över omgivningarna och det gjorde utsikten vidsträckt. Till exempel kunde man se samtliga mina tre skolor som fanns på gångavstånd och kyrkan tre,fyra kilometer bort. I närheten fanns gårdarna “Myren”, “Dammen” och “Aspelund” som för övrigt var den första gården som hade musik till sina kossor. De hade bara en häst ,men vid behov lånade de en av våra.

Även gården “Lund” fanns i närheten. Lite längre bort fanns “Kneken” och “Skärgården” där fru Mina fanns som ibland fick höra: "En drivande Mina har i dag observerats i skärgården." Sen fanns “Detten” och så “Glättan” som min morfar och morfar bodde i.

På Detten bodde Johan med fru de kämpade länge för att få barn och till slut blev det fosterbarn, tvillingflickor, när Johan mötte far en gång sa han stolt och spontant:”Det blev månge du”!

Vi kunde se “Lerhögen” och även“Snippen” där Kalle och hans hushållerska Maja-Stina levde tillsammans med sina getter, Kalle hade samling av det mesta och var mycket intelligent. Maja-Stina hade däremot ett litet handikapp hon “Baka talvrängt”, (tala bakvänt) En dag när jag cyklade förbi stoppade hon mej och undrade: Om jag sett några några krokiga getter bort med några knotiga gärdesgårdar, de hade fingertoppar som mine hornkknoppar. Givetvis var det knotiga getter och krokiga gärdesgårdar och de hade hornknoppar som hennes fingertoppar

Utan att anstränga sig så värst kunde man se ett flertal gårdar, till bland annat “Kräkekas” “Bergetorp” och” Monken”