Inget napp för polisen – denna gång!
Jag hade en IFA personbil med träkaross i slutet av 1950 talet. Jag var på väg till Margit i Hässleholm och tankade fordonet vid BP. Under denna tid passerade dåvarande statspolisen på väg söderut. De tre poliserna blickade alla mot mitt fordon. Jag fick stark känsla att de tyckte mitt fordon var intressant!

Slutligen hamnade min IFA på bilskroten.

Med vaksam blick fortsatte jag mot Hässleholm. Strax efter SHELL i Bjärnum upptäckte jag de tre poliserna som fattat posto vid Hugo Troeds. Lugnt och städat slog jag ut körriktningsvisaren och stannade mitt för en villa. Till synes lika lugnt gick jag in mot villan och knackade på. Dörren öppnades och jag presenterade mig samt förklarade situationen. Paret hade full förståelse för mig och bjöd på fika.

Efter en god stund avlägsnade sig ordningsmakten. Jag vågade inte fortsätta väg 56 mot Hässleholm utan åkte över Hugo Toreds fabriksområde för att fortsätta gamla vägen via Mala och Vankiva. Då jag kom ut till huvudleden vid T 4 stod polisen 50 meter mot Hässleholm räknat. Lugnt och stilla fortsatte jag över huvudleden mot Kärråkra! Rädslan fanns att polisen skulle snart dyka upp bakom mig! Då jag kom till plankorsningen var bommarna fällda.

Uppe på viadukten upptäckte jag polisbilen i hög fart. Till höger om plankorsningen fanns då ett timmerupplag.
Jag fick in backen och backade in bakom en brädstapel. Strax kom polisbilen med så hög fart att grus från vägbanan stänkte upp på brädstapeln där jag stod gömd. Efter någon minut vågade jag köra ut och fortsatte mot Gethornskroken. Margit väntade och längs smågator och vägar tog vid oss till Margits föräldrahem utan att bli antastade. Saken är den att IFA hade sannolikt blivit belagd med körförbud och dessutom hade jag bytt till en SAAB som skulle hämtas två dagar senare.