Minnen från Lombok. Fortsättning

Ombyte för en promenad i det fantastiska landskapet med den otroligt glada befolkningen. En glädje som vi saknade på Bali, där folket var mer självupptagna. Här på Lombok hälsade alla på oss, som om vi var drottning och kung! Kristina hälsades ofta med ”Hej mamma”! Vi gick till stranden där en fiskare visade sin balans och fiskekonst.

Vi såg underliga fiskar få sätta livet till.

Promenaden fortsatte längs med bygatan, där vi köpte små bananer för 4000 rupie, av en originell man med en stång över axeln. Priset var närmare en spottstyver i svenska pengar.

Utmed bygatan kunde man läska sig lite varstans, så när törsten var som störst, fanns hjälpen nära.

Till slut vände vi och nådde hotellets restaurang, där vi med stor hunger njöt länge av havets läckerheter.

Endast störda av ett par katter och några försäljare gick vi sedan de få stegen till vår bungalow.
Efter en händelserik dag kröp vi ner i sängen, placerad mitt i rummet för att undvika nattliga besök av ödlor och andra smådjur.