Sjutton år fyllda, okysst och naiv, började jag jobba på SJ s ilgodsmagasin i Göteborg. Året var 1954 och magasinet skulle bli min arbetsplats under några år.

Klicka på ritningen för att se den i ett större format

Som bondpojke var jag både stark och vältränad, så tunga lyft besvärade mig inte. 573 kr efter skatt var begynnelse lönen men rent allmänt talades det om fri mat, för det stals en hel del mat. Men det mesta var bara båg, tvärtom vi fick mycket gott av både leverantörer och avhämtare. Fisk, räkor, frukt och färskt bröd var nästan dagliga premier, vi såg det aldrig som mutor.

På den tiden gick bland annat isad fisk som ilgods till småorterna utanför staden, ja faktiskt ända till Tjeckoslovakien. Dessa lastbilar framfördes av jätteduktiga förare, som försåg oss med Slivovitz (plommonbrännvin) som var billigt och smakade uruselt.

Fisken gick i vanliga godsfinkor som fanns i alla tåg på den tiden. Men det finns dagar som man försökt glömma genom åren, särskilt den då en låda ål gick sönder och trettio kilo ål försvann bland spjälorna på vagnsgolvet.
Det var faktiskt en av de få gånger som tåget blev försenat. Det tog sin rundliga tid att fånga in rymmarna.

En annan gång skulle vi lasta om en vagn med hönor. Som tur var så hade mörkret börjat lägga sig över Göteborg Central. Hönorna fraktades i papplådor och en förlorade sin botten vid omlastningen. Några höns såg en aning förvånade ut, de hade aldrig sett Göteborg ”by night”!
Andra prövade sina vingar, men eftersom höns har begränsad syn redan i halvljus så kunde vi med hjälp av en del resenärer hjälpligt laga kartongen, samt fånga in samtliga höns, som nu verkligen levde upp till devisen som ”yra höns”!

Fortsättning följer.