Drömmar om silver, drömmar om guld på 50 talet.

Innan ”veckopengen” var uppfunnen fanns inga större inkomstkällor för ungdomar mellan 13- 17 år. Men uppfinningsrikedomen var stor och i viss mån även arbetslusten. Den första och kortvariga inkomsten var när jag, tillsammans med min bror, sålde kråk- och skatben.

1950 var ett år fyllt av kråkfåglar, så det fanns myndigheter som gick ut med ”rop på hjälp” - Vi måste minska dessa enorma flockar!

Flockarna var som gräshoppor. De kunde länsa hela åkrar. Vi fick lov att bygga en fälla i skogsbrynet som vi ”laddade” med diverse mat i en åtel.
Ett stort besvär var att mota ut ekorrar och andra fåglar. Sedan sköt vi kråkfåglarna med luftgevär men benen måste förbli hela. För att efteråt få den enorma summan av 50 -75 öre paret av uppköparen.

En säkrare förtjänst var kotteinsamling, men och betydligt jobbigare!
Vi hade ju egen skog som tillät avverkning i stort sett varje år, dock var tillgången på kottar väldigt varierande. Priserna följde naturligtvis tillgången. Ibland fanns så mycket kottar så far fick hjälpa oss med hästtransport.
Andra år vid mindre tillgång fick vi cykla några gånger med lastade pakethållare till Dals-Ed 6-7 kilometer bort, där uppköparen fanns. Kottar var rätt ofta en bristvara och belönades ganska bra.

I skolans regi kunde vi erhålla småslantar genom att sälja kungaporträtt, fröer och majblommor.
Där minns jag särskilt hur svårt det var att sälja Gustav den femtes porträtt som kostade 50 kronor en allt för hög summa på den tiden. Det var bara min morfar som köpte av mig, han var den store rojalisten.

Fortsättning följer