Mina skolors vara eller inte vara.
Under delvis brinnande krig i augusti 1944 började jag i första klass i småskolan, som det hette på den tiden. Mamma följde mig dit, jag tror att hon skjutsade mej på en cykel av märket “Stabil”. Detta trots att skolan syntes hemifrån och hade ett kort gångavstånd.

Skolan bestod av en gammal stuga uppkallad efter avliden man – Elias, Eliases stuga. Den bestod av två rum, ett för kläder och middagsrast som oftast bestod av mjölk och smörgås, ett med bänkar för klass ett och två. Uppvärmningen bestod av en jättekamin som var placerad i klassrummet den skulle värma båda rummen, men vid extrem kyla kunde vi bara nyttja ett rum.

Toa hade vi i den lilla ladugården på andra sidan fotbollsplanen, det gällde att planera ett eventuellt besök. Jag var nog närmast analfabet när jag började men Elsa Svensson vår lärarinna var en bra pedagog, som det dock inte hette på den tiden.

 
Efter ett par år flyttade vi in i Pingtsvännernas Hebron ca femtio meter bort ,där huserade vi under vardagarna och kyrkans folk under helgerna. Samma fotbollsplan och toa som för årsklass ett och två Där fick jag pröva på en fimp av cigaretten Boy, svår hosta gjorde att jag lovade mej själv att aldrig försöka igen och efter sjuttio år är jag ännu rökfri.

 
Vi hade även samma vedskjul till båda skolorna, där avhandlades diverse hemligheter. Bland annat vilka flickor som var goast eller sötast, eventuellt även vem som var klokast i klass tre och fyra Ytterligare en Elsa försökte lära oss vett och förstånd ,med efternamnet Martinsson

En sommar hyrde mina föräldrar Eliases stuga under tiden som vårt kök på gården renoverades, Sovmöbler flyttades, kokplatta inköptes allt var som att bo i nutidens torp fast utan några som helst bekvämligheter. Forts följer