“Johnny I Karlssons julaftnar”
Som brevbärare både på landet och tätorten kan man få uppleva det mesta. Minnena sitter kvar i hjärnan kanske mest för att jag berättat dem då och då för de som önskat lyssna. 1968 cyklade jag ut med post på julafton i Mölnlycke det var på den tiden då servicen ännu fanns kvar och alla gjorde sitt bästa för att vartenda julkort skulle komma fram, Det var nog en av mina roligaste och svettigaste julaftnar ty jag klädde mej med tomtemask och en röd rock. Visst fick jag lyfta på masken för att kunna njuta av allt jag blev bjuden på både vått och torrt.

Så småningom fick jag utbildning till lantbrevbärare detta skedde i Borås. Vår lärare som var lantbrevbärare pumpade oss med orden “en bra lantbrevbärare blir självförsörjande på grund nöjda kunder”

Jag trodde nog inte han talade sanning. Men vad jag bedrog mej, jag sökte och fick ett distrikt utanför Alingsås närmare bestämt Långared. En generositet som varade hela året men som närmast chockade mej på julafton, ingen talade om mutor på den tiden. Julklapparna var ett enda stort tack för året som gått. De kunde bestå av kuvert med 100-lappar i, älgkött, ägg ,fläsk, stickade vantar och så vidare samt 15 –20 chokladkartonger.

Massor av minnena lever kvar men även julafton 2018 kommer att leva vidare. Det var då jag fick en insikt i de vilsekomnas förening. Kanske en julafton att glömma men desto mer att komma ihåg för det “svaga” könet. Vi behövde komplettera helgens inköp, sagt och gjort med notan i högsta hugg bar det iväg till butiken. Jag blev en bland säkert åttio män som var där i samma ärende. Vilsekomna, frågande män med nota och kundvagn ibland skjutande framför sig, ofta tvärtom.

Vi var verkligen hjälpsamma mot varann och möttes ofta för att börja om från noll.

Nollställd var även personalen och de eventuella vikarierna bortblåsta.