Elektricitet 
Som liten grabb var inte elektricitet något som fanns i ”mitt” vårt hem.

Jag var nog närmare tio år när våra karbidlampor släktes och vedspisen tändes för sista gången. 
Vedspisen kom nog till användning då och då för den hade varmvattenbehållare.

Elspis, taklampor och radio inköptes undan för undan, särskilt minns jag en femarmad taklampa som sattes upp i ”salen”, det blev så högtidligt varje gång den tändes.

Året var 1947 och då fick även skolan el, innan dess var skolgången begränsad till dagtid 9 – 13 åtminstone höst och vinter.

Sen har allt gått med rasande fart och på sjuttiotalet skrev Tage Danielsson ”Elektricitetsvisan”, Tage var i mångt och mycket en föregångsman han anade säkert vart allt skulle gå med elektriciteten i framtiden.Nu håller hans visa på att nå full slagkraft detta på både gott och ont.
Man behöver nog inte ”måla fan på väggen” för att få onda aningar, det lär finnas beställningar på miljontals elbilar, tusentals bussar och nyfikenheten är stor på hur barnvagnarna fungerar med eldrift.

Ska kärnkraften rädda vårt elbehov eller ska vi ta vårt förnuft tillfånga?
Vi här är inga ”spargrisar” när vi använder våra elprylar, men eltandborstar och elrakhyvel är i varje fall inget för oss.