Originell men inte original.
I början av 1990-talet var jag lantbrevbärare i Traryd utanför Strömsnäsbruk. Där hade jag en kund som var både generös och originell. Han hette Allan Park även kallad ”Traryds Pärla” jag tror att han myntat namnet själv.

Han var född i Värmland någonstans vid sjön Stora Le, och jag i den södra delen, så det fanns ständigt något att ventilera. Det visade sig att jag jobbat med en kusin till honom vid min tid vid S.J i Göteborg.

Vi möttes ofta och alltid på pensionsdagarna då jag alltid var inviterad på trerätters middag hos honom. Huvudrätten bestod till hundra procent av viltkött och jag kan än idag se, hur hans stora bergsprängarhänder hanterade älgfilen. Han var helt autodidakt när det gällde mat, men han var fenomenal.

Älgfilé på 'gammaldags' vis

Jag minns att det var den sjuttonde i varje månad som han ringde posten för att höra om jag var i tjänst. Han hade en verkligt prunkande trädgård runt sin villa och sommartid bestod efterrätten alltid av bär eller jordgubbar därifrån.

Det är inte så mycket kvar av en prunkande trädgård i mars månad..

Men en dag när jag kom hade han fallit i trappan ner till källaren och kunde inte själv ta sig upp. Ambulans larmades och med lagat benbrott kom Allan hem och snart var allt som vanligt igen.

Förutom mat var han en hejare på motorer. Snickeri var också en stor hobby.

Troligen är detta Allans gamla cykel som står lutad mot staketet, röd av rost men annars välskött. Allan dog för cirka fem år sedan så det är nya ägare till huset.

Han ville alltid ha sina pensionspengar på ett speciellt sätt och han rundade alltid av till min förmån. För övrigt var han samlare av det mesta, inte minst köttkvarnar som hela taket i källaren var fyllt med.