“Tidningskalle”
1966 flyttade jag med familj till Mölnlycke. Vår villa låg relativt högt så det var inga problem att se vårt tidningsbuds hus 200 meter bort. “Tidningskalle” hette egentligen Kalle Svensson, han var lite av ett original.

Vi fick Göteborgs-Posten genom honom runt fyratiden på morgonen. Nu hör till historien, ett tag försvann vår tidning och Kalle bedyrade sin oskuld. Men det visade sig att en av våra grannars döttrar hade en friare som stannade över ibland. Och för att göra bussfärden till Göteborg lite roligare lade han beslag på vår tidning vid promenaden till bussen.

Månne detta är bussen 'tidningstjuven' åkte med?

Men jag avslöjade honom och tidningstjuven blev inte gammal hos grannfröken efter detta. “Tidningskalle” hade en ide om isolering av sitt hus, under alla år han jobbat fick han tidningar över, som han buntvis hade lagt runt väggarna inne.

Välisolerat så långe tidningarna höll sig torra...

Följdaktningen när hans hus brann ,så brann det eller kolade i över en vecka. Packade och lite fuktiga tidningar pyr länge. Kalle klarade sig ,men huset byggdes aldrig upp igen. Lite märkligt var att i slutet på sextiotalet fick jag i stort sett samma distrikt som brevbärare. Till och med min son som lördagsbrevbärare då på sjuttiotalet.

Långt tidigare hade Ingvar Oldsberg jobbat lördagar en tid, även det på samma distrikt.