EMMALJUNGA. I ensamhet några timmar i söndags föll det i mina tankar: hur mår min båt? Den har haft sin plats i Kraxasjön några år men de senaste två åren har den legat på land, Jag köpte nya åror men kraften att sjösätta har inte funnits. Så utrustad med fika,kamera och telefon tog jag cykeln i besittning för vidare befordran mot Bökholm. Med stark motvind och usel kondition nådde jag mitt mål.

Alldeles innan stannade jag till vid en ”fägata” som verkligen är en imponerande sevärdhet med sina höga stenmurar på båda sidorna. Min svärfar sa ofta när man stod inför sådana enorma ”kroppsbygge” ; ”Dom värker inte tänderna på” , kort sagt de slet ihjäl sig.

Efter två års ”båtstrejk” så hade vägen genom skogen ändrats på grund av hyggen och nya hjulspår, men jag spanade mej fram. Så överraskad jag blev, med lite borstande blev min gamla Örnvik fullt synlig och  troligen fullt sjöduglig.

Tullön, svensk-dansk gräns ända till freden i Roskilde den 26 februari 1658. Hur i allsin dar man kunde lägga en tullstation på en sån liten ö och med vilka kommunikationer kunde man nå den? Båt sommartid och bärande is vintertid???

En vik i Kraxasjön. Fika med sjöutsikt och en tacksam tanke över hur vackert vårt land är på tusentals ställen

Hemfärd och fotografering, liljekonvalj i knopp med sommarhopp.