Backning med släp i Stockholm!

Jag hade många gånger kört lastbil med tvåaxlad släp men endast backat rakt bakåt någon gång. 
Med endast ett par timmars varsel skulle jag köra till Stockholm som andre förare. Det borde inte bli några problem då jag gjort lumpen i Stockholm ett par år tidigare. Vi gav oss åstad med första uppehåll i Barnarp för tankning och fika. Sen fick jag överta ratten till nästa paus vid Norrköping? Färden till Stockholm sköttes av ordinarie förare.

Troligen fanns en sådant vägmärke men det bommade jag.

Vi lossade godset men sen fanns ingen returlast. Vi måste övernatta till nästa dag. Förste föraren hade sina kontakter! för övernattning! medan jag åkte till Kungens kurva för övernattning på motell.

Morgonen grydde och jag åkte till mötesplatsen. Det var parkeringsförbud där jag åkte in. Inga problem tänkte jag samt beslutade att åka runt ett par kvarter för att komma på rätt sida. Efter ett par svängar visade det sig att det var en återvändsgata! Därtill var det uppförslut. Svettpärlorna började tränga fram. Ett problem var att Scanialastbilen endast klarade av ett tryck på bromspedalen. Sen var vakuumtrycket slut.

Har gör jag när jag skall backa? Vilken rattförning skall det till? Då vakuum var slut fick jag rusa upp motorn ett par minuter tills trycket var uppe. Efter flera försök var det ett par byggnadsarbetare som kom samt frågade om jag behövde hjälp. Vilken fråga! Enda tänkbara lösningen var att koppla loss släpen. Det fanns manuell broms på släpen och denna skötte jag medan hjälparna styrde släpen i rätt riktning. Släpvagnen kopplades till dragbilen utan problem. Sen var det ”bara” att köra till mötesplatsen där min kollega väntade. Jag har aldrig talat om för honom vilka problem hade hade med backning!

Fickparkering
Med tiden lärde jag tämligen hyggligt att backa med tvåaxlad släp. Denna gång var jag i Malmö och skulle hämta gods hos en firma. Jag var i tidsnöd och godset var inte färdigt. Parkera släpen så lastar vid den medan du kör till nästa firma. Var då? Du kan väl fickparkera den tolv meter långa släpen där sa jobbarna. Med högmod tog jag dem på orden. Körde fram. Började backa så gott jag kunde. Efter en stund signalerade jobbarna stopp och jag lämnade förarhytten med darrande ben.
Då jag kom till släpen var det exakt tio centimeter till trottoarkanten med fram- och bakhjul! Jobbarna var imponerade och det var jag med. Jag hade aldrig kunnat göra om denna manöver.

Dan efter kom åkaren själv ner till nämnda firma. Jobbarna berömde hur duktig chaufför han hade. Åkaren svarade. Sådana parkeringar gör han dagligen!