Min Mamma.
Min (vår) Mamma förtjänar verkligen att skrivas med stort M även om detta är postumt. Jag vet inte om hon ärvt några av sina “ordstäv” men i vilket fall så använde hon några av dem flitigt. Om sparsamhet hade hon i varje fall ett som jag inte hört någon annanstans. “Det som rinner från näsan och ner i munnen är inte borta”

Om någon av vi fyra barn ömkade oss över stor näsa så sa hon “Det är ingen skam med ett stort snyte, det är större skam att komma näselös fram”.

Skulle vi någon gång önska oss något som det det inte fanns pengar till, så sa hon “Det är konstiga hästar de gröna”.

Om hon fick reda på att en lite äldre storgubbe gift sig med en ung söt flicka, var hennes tunga vass. “Pengar gifter bort troll”

 
Ett modernt 'troll'?

Hon var verkligen en Mor också detta med stort M.