Uppbrott.
I slutet av 1980-talet kände jag ett behov av ny luft under vingarna. Men att lämna Alingsås och mina trogna kunder på lantbrev-bärarlinjen utanför stan var fyllt av känslor. Dessa människors generositet och vänskap kändes som en hög tröskel jag måste ta mig över.

Nolhaga slott, Alingsås

Alingsås var för mej, liksom för göteborgarna tidigare, en småstad. I deras munnar hette den ”granrisastan” - dit åkte nämligen folk för att hugga granris till sina gravar och julfirande. Man åkte tåg och åtskilliga fång med ris fördes med S.J s goda minne till prydnad i ”Lilla London”.

Jag kunde inte glömma dialekten som var och är en korsning mellan ”Göteborgska” och ”Boråsiska”. Exempelvis ”kavnat” som dök upp i en järnvägsvagn där en tjej åkte med sin papegoja i bur. Fågeln hade svimmat när konduktören kom in i kupèn. Han kommenterade det -”Jag ser att din ”kråka” har kavnat”.

Min flytt började jag med att söka tjänster som var lediga på tre platser söderut, i Kalmar, Karlskrona och Kristianstad. Jag sökte samtliga och fick alla tre, så det var bara att välja! Det var ju på den tiden då lantbrevbärare fortfarande var ett yrke.

Strömsnäsbruk blev mitt val. Posten där tillhörde Kristianstads postområde. Min villa såldes på nolltid och eftersom jag inte hade nån familj så gick allt hypersnabbt.

Fortsättning följer, hälsningar Johnny