Bofast, fortsättning.
Trots att jag nu bott på Kungsgatan 14 i flera år nu så dök det ändå upp nya upplevelser.

I huset hade ju funnits en rakstuga, en dag när jag satt under det enorma päronträdet dök det upp en äldre man som stannade till.
Han sa, att han var på rymmen, men det ska du inte bry dej om. Jag ska berätta en sak som du säkert inte har en aning om, jag har varit ”lödderpojk” på rakstugan som fanns här. Han berättade också om päronträdet och det var kul att höra, jag talade om för honom att ett år hade skörden blivit 90 kilo och trädet finns kvar än idag.

Ett nytt ord fick jag lära mej av honom ”Ännaklämd” det hade jag inte en aning om vad det var, men ”ängslig” trodde han.

Han berättade att mitt hus ansågs ha en själ och det fick jag vidimerat även av besökare. Det fanns de som kom med fikabröd, ja även med kaffe de bad att få sitta i källaren tillsammans med mej för att känna husets själ.

Torsten Svensson som hade ”Torstens Livs” hade varit fosterbarn hos fotografen som någon gång på tiotalet lät bygga fastigheten. En dag när jag kom upp från källaren stod Torsten i hallen han frågade om jag kunde gå till Posten ett ärende och köpa bröd på kondis.
Han tycktes tro att han hade fler besökare än jag, visst jag låste alla dörrar och efter detta följde ett otal ärenden.

Till min källare kom de flesta nationaliteter jag minns särskilt en italiensk familj i en Wolkswagenbuss.
De handlade rätt mycket och för varje inköp skulle frun ha en present, bilen blev så fylld så de fick fick köpa takräcke för de mest skrymmande sakerna.

Fortsättning följer…