Drunkningstillbud

Varma sommardagar var det inte ovanligt att befälet svängde in på Björkvikens badplats med sin att trupp för bad på väg till eller från Hovdalafältet.

Avdelning fick då ställa upp på gruppkolonner och ta av sig utrustningen som prydligt lades framför fötterna. Säkerheten ordnades så att de värnpliktiga skulle hålla uppsikt på varandra.

En gång i början av 50-talet när jag som korpral tjänstgjorde på ett kompani anbefallde tjänstgörande kompanichefen, en reservlöjtnant med adligt namn, badning med hela kompanitet. Efter en halvtimma skulle plutoncheferna tillse att alla var uppsuttna på fordonen för fortsatt färd.

När halvtimman hade gått saknades en av plutoncheferna soldaten Svensson. Hans utrustning låg kvar på marken. Furiren anmälde förhållandet till kompanichefen och misstänkte att Svensson kanske hade drunknat. Den adlige kompanichefen som hade en benägenhet att stamma när han blev upprörd kom blixtsnabbt med lösningen: Ffföör hhhelvvveete fufuriren ggggräv nnner uutrrustningen!”

Innan ordern hann effektueras kom Svensson fram ur buskarna där han hade uträttat naturbehov.