En följdsjukdom? 
Åren !985-1988 var jag ordförande i Västra Ängabo byalag. Västra Ängabo är en mindre stadsdel i Alingsås, där jag bodde på den tiden. Under slutet av 1985 planerade vi i styrelsen en fest i kvarterstugan, som var utmärkt till mindre sammankomster med mat och dans. Vi ansåg att fredagen den 28/2 nästa år skulle bli en lämplig dag.

Allt flöt på ända fram mot dagen, men så drabbades jag av ischias nån dag innan och hela festen blev en plåga.

När jag dansade kände jag inget, men när festen tog slut kunde jag inte sitta annat än på den yttersta kanten av en stol. När en taxi kom 02.00 att hämta ett par för hemfärd, berättade taxichauffören att Olof Palme var skjuten. Vilken gråtfylld final, tårar och förtvivlan när vår statminister mördats.

Historier kan upprepas, så och för mej, den !3/6 i år kom ischiasen tillbaka, samma dag som Palmegruppen äntligen skulle avslöja Olof Palmes mördare. Avslöjandet om att mördaren torde vara den sedan länge avlidne Stig Engström “Skandiamannen” lättade inte direkt på det onda i rygg och ben.

Inte kan man följa ordinationen med långkalsonger och varmt på fötterna heller just nu...