Hästkarlen

Under 1950-talet genomfördes slutövningar och andra större övningar nästan enbart på civil mark. När man fick tillfälle att vila utnyttjades ofta lador och stall om bonden gav tillstånd. Kostall var bäst för där var det varmast.

En gång var det överfullt på en gård. Varje kvadratmeter var utnyttjad av vilande / sovande knektar. Utom en hästspilta. Där stod en jättestor frustande arbetshingst. Kom någon i närheten slog han bakut. Han stämplade och gnäggade, for från sida till sida i sin spilta och markerade tydligt att han inte gillade sällskap. Det var ingen som vågade gå i närheten av honom. Då öppnades dörren och in kom en manöverskitig och skäggig. Beväring från I12.

Han tittade sig omkring och såg den enda lediga platsen. Han gick direkt in i spiltan, klappade hästen på manken så att den gav plats, satte sig ner mellan frambenen på den nu lugne kusen. Sen tog han av sig hjälmen och hängde den på bösspipan, tittade upp på hästen och sa på härlig smålandsdialekt ”nu sparks du inte din jävel” innan han somnade. Kusen stod nu helt stilla med en framhov på var sida om den snakande beväringen.