Konsten att skaffa rätt läsglasögon

En dag dag när jag besökte mitt föräldrahem ville far att jag skulle köra honom till Klocke-Ragnar i Eket. Ragnars fullständiga namn har jag inte en aning om. Far kallade honom Klocke- Ragnar eller ibland för Pisse- Ragnar- fast det var i speciellt utvalda sällskap. Ragnar hade nämligen lite svårt att ”hålla tätt” så han spred en viss odör omkring sig.

Han var emellertid en jäkel på att laga klockor, d.v.s sådana klockor som hade kuggar och hjul. Dessutom var han billig och priset var förhandlingsbart så far stoppade på sig en halvliter och behövde därför chaufför. Han hade lämnat en klocka ett par veckor tidigare och den var nu klar för avhämtning.

Dessutom skulle han skaffa sig nya glasögon och Ragnar hade sådana också så det skulle bli stora affärer. 
Vi kom in i Ragnars affärslokal, som samtidigt utgjorde sovrum, verkstad och matrum. Sängen var obäddad och atmosfären något mättade för att uttrycka sig milt.
Det hängde och stod klockor lite varstans som tickade och slog ungefär som hos andra urmakare, för Ragnar var flitigt anlitad av folket i trakten. Ett verkstadsbord med en skrivbordslampa spred ett matt skimmer i lokalen.
Halvlitern kom raskt fram och förhandlingarna inleddes med kaffegök.

Glasögonen skulle naturligtvis provas ut, och en festlig procedur inleddes. En kartong med begagnade gamla glasögon, troligen inköpta på ”bonnauktioner”, sattes fram på bordet. Ragnars konfirmationspsalmbok plockades fram och far fick prova par efter par ända tills godtagbar läsförmåga erhölls i den halvskumma belysningen. Bågarnas utseende var av underordnad betydelse.

Vid slutförhandlingarna om priset ingick halvlitern samt ett löfte att rensa infarten till huset från snö under kommande vintern. Far som körde väghyvel och ingick i snösvängen på E 4-an hade stora möjligheter att portionera ut vinterns snömassor enligt eget val. Det var inte många kronor som bytte ägare.