En “mushistoria” från förr och nu.
I början 1940-talet tog min far över gården efter sin far, min farfar alltså. Delar av den hade några “musfamiljer” gjort till sina domäner, de härjade ganska fritt även under tiden när vi flyttade in i bostadshuset. Det tog en tid att göra mössen övertygade om att här vankades andra tider. Om vi satt tysta på kvällen kunde man följa ett skådespel när de samlades under vårt köksbord, de behövde bara några ynka millimeter i väggen för att nå de smulor vi “tappat” på golvet. Mina föräldrar var emot gift, men fem katter och fällor gjorde snart att mössen bara fanns i uthusen.

Katter är fantastiska musfällor!

Ett minne som sitter kvar: Vi hade bland katterna en riktig amason. Hon var fullkomligt suverän i sin jakt. En gång fick jag se henne jaga en mus, denna mus flög riktigt uppåt väggen mot ett hål, men vår katta var snabb och inte sen att hugga musen i svansen. Dragkampen blev en dragkamp på liv och död, musen klarade sig men fick leva svanslös! Men i år tror jag att vi får uppleva ett “musår”igen för som “musjägare” har jag redan fått indikationer, inte minst hos oss själva. För att i någon mån bromsa mössens jakt efter värme och mat satte jag igår ut en fälla under en hylla i vår carport. I morse var fällan försvunnen med eventuellt byte och ostbit.

Det kanske var stålmusen med hjälm?  ;)

Gissningar har gått, att det finns en mus som springer omkring med fällan på ryggen eller hängande i svansen. Kanske fann en katt offret och drog iväg med fällan som finns lämnad nånstans.