Tuppen.
Som född bondpojke upplevde jag både sorg och glädje. Ibland nästan på samma gång. På vår gård fanns de flesta djur som krävdes för att leva och varor som i möjligaste mån gick att sälja. Mjölk och ägg som exempel, ägg mest som bytesvara. Bland annat hade vi väl ett femtiotal höns med tillhörande tupp. De var av rasen vit Leghorn och tuppen begåvad med en stor röd kam som blev som mest röd när han blev retad.

Det inte så bra sättet att få bukt med en tupp...gör inte så här!

Höns, ja även tuppar har ett avancerat sätt att skydda sig vid angrepp. De kan spela döda, en konst som “smittat” av sig på oss människor i krigstider. Nu hör till historien att vår tupp blivit retad av oss barn så ofta att han lätt gick till anfall. En dag kom mor inrusande med tårar och rop: Jag har slagit ihjäl tuppen, den anföll mej och jag slängde olyckligtvis en trätoffel mot honom och nu ligger den död nere vid ladugården. Men det visade sig att han hade spelat död för att undgå vidare “misshandel”.

Det här är 'rätt sätt' att dominera över en argsint tupp

Om man fångar en höna och lägger den på rygg med huvudet åt sidan så ligger den kvar rätt länge som ren skyddsåtgärd. En ilsk tupp är svårfångad och undgick därför ett sådant prov.