EMMALJUNGA. Om man ser tillbaka på hur fåfängan styrt delar av våra liv, mer eller mindre, eller är det kanske så att vi velat vara någon annan? Kanske är kroppssmyckningar enbart till för att göra sig mera intressant för det motsatta könet. Eventuellt bara för att göra oss nöjda med vår egen spegelbild. Allt sedan urminnes tider, långt innan speglar var ett faktum, ville man visa sig åtråvärd..

Kvinnan har ofta fått utstå plågor för att göra sig attraktiv, men det är inte alltför länge sedan som de lät kapa av sina lilltår för att kunna ha ett mindre skonummer. Ungefär samtidigt var det vanligt att operera bort de nedre benen i bröstkorgen för att få en smalare midja. Vad det gäller män på den tiden var tatuering en typisk manlig "utsmyckning" det var nästan bara sjömän som kunde briljera med detta.

Efter hand har det blivit upp till båda könen med tatuering, men jag har har lite svårt att vänja mej vid en stor tatuering på en vacker kvinnas arm. Piercing, är ett annat sätt att göra sig uppmärksammad, har blivit populär hos båda könen och "monteras" i stort sett på varenda kroppsdel,, även de mest intima.

Visst minns vi sextiotalet med kortkort och nutidens vita porslinständer kommer nog att finnas tills det blir modernt med gula igen, utan tvekan är vi ombytliga så helt omöjligt är det nog inte.