För 54 år sedan körde vi till vänster!

Den 3 september 1967 var en stor trafikdag för hela Sverige. På tio minuter skulle alla fordon ute på vägarna och gatorna flyttas över från vänstra sidan till den högra halvan. På landsbygden och småorterna var det inte så märkligt. Men, till exempel i storstäderna var det rena kaoset. Utöver poliser var det snabbutbildade militärer och trafikfolk på plats med hjälpande tips. Trots detta inträffade en del plåtskador då alla skulle byta sida.

Fortfarande gällde vänster både för personbil och lastbil.

Redan år 1718 kom bestämmelserna att postvagnar skulle hålla sig på högra väghalvan vid möte. År 1734 återgick, eller infördes vänstertrafik för postvagnar. År 1923 beslutades om vänstertrafik för både häst och fordon. Då började också en och annan automobil att ställa till det på de tidigare lugna vägarna. Redan efter ett par år kom första förslaget om införande av högertrafik. Flera kommande förslag röstades ner av Riksdagen. År 1955 företogs en folkomröstning. 83 % höll på vänstertrafik medan 15% ansåg att högertrafik skulle införas. År 1963 tog riksdagen beslut att högertrafik skulle införas med rösterna 294 för höger medan 50 ledamöter röstade för fortsatt trafik vänstertrafik.

Klockan närmar sig ett och fortfarande gäller vänster.

Då beslutades att högertrafik skulle införas den 3 september 1967. Denna omläggning kostade pengar men Riksdagen beslutade att trafikanterna skulle betala trots folkomröstningens åsikter. Under fyra år drabbades trafikanterna av trafikomläggningsskatt från 20 till 100 kronor per år och fordon beroende på fordon.

Vänster sida om påbudsmärket gäller.

Hur var då läget i Vittsjö? Redan på försommaren 1967 blev jag övertalad av en bekant att köra hans bil över till Danmark tillsamman med familjerna. Allt gick bra med folkvagnsbubblan på främmande okänd mark.
På den tiden var jag involverad i trafiksäkerhetsarbete både inom MHF och ledamot i Trafiknämnden. Flera sammankomster arrangerades med föreläsare som berättade om den stora omvälvningen i trafiken. I god tid före omläggningen sattes det upp löpsedlar utmed vägarna. Ett par dagar före Dagen H kom nya skyltar upp utmed vägarna: ”Den 3 september kör vi till höger!” Jag hade en viss fördel att vara ledamot i Trafiknämnden med polismästare Per Gromark som ordförande. Jag fick skriftligt tillstånd av honom att flytta löpsedlar utmed vägarna under den tid det var totalstopp. Gamla skyltar på vänster sida skulle bort och nya skyltar skulle komma på höger sida! En dåvarande befattningshavare i Vittsjö uttalade sig att han hade minsann rätt att köra även då det var totalstopp. Han måste ju åka omkring och se efter så det inte fanns någon pyrande brand inom släckningsområdet!

Åtskilliga sådana märken sattes upp för att påminna!

Tillsammans med en granne åkte vi omkring och bytte ut skyltar då det var totalstopp. Av ”ren händelse” råkade vi köra förbi antagonistens bostad ett par gånger. I polisradion hörde jag att han anmält en bil som körde olagligt. Då ”råkade det sig” att vi mötte polisbilen mitt för antagonistens bostad där han stod på balkongen och gnuggade händerna! Vi stannade då vi mötte polisbilen. Poliserna tittade ut och sa: Jaså är det du, bara fortsätt! Balkongen blev hastigt folktom!
Strax före klockan 05 förde vi över bilen till höger sida vid nuvarande Pizzeria med urmakarklockan i bakgrunden.

En och annan liknande påminnelse kom upp, särskilt i norra Sverige där kommunikationen mellan fjällen inte var så utmärkt.

Trafiken släpptes loss klockan 06 den 3 september 1967. Då var det inte knutna nävar utan alla hälsade glatt och leende till varandra på rätt körhalva. Från den 3 – 5 september gällde 40 km/tim inom tätbebyggt område. På landsbygden gällde 60 km/tim. Den 5- 7 september höjdes hastigheten på landsbygden till 70 km/tim. Sen var det återgång till tidigare hastigheter.
Den 4 september körde jag med lastbil och släp, lastat med trävara till Landskrona. I Landskrona hämtade jag konstgödning till Lantmännen. Färden fortsatte till Helsingborg för lastning av andra varor till Lantmännen. Återfärden till Vittsjö utfördes också utan något”återfall”! Omkring ett par veckor efter högertrafikens införande mötte jag på en raksträcka en personbil på vänster sida. Jag stannade och vinkade den äldre mannen över till höger sida samtidigt som jag talade om att högertrafik gällde! Då mannen hade passerat lastbilen fortsatte han på vänster väghalva. Några timmar senare kom polisen och hämtade hans körkort.

Även Postverket hjälpte till att påminna om den stora förändringen i trafiken.

Det första ”återfallet” från min sida inträffade Malmö, kanske ett par dagar efter dagen H. Jag var nära inpå att köra till vänster om ett trafikdelarmärke med lastbil och släp. Andra välvilliga trafikanter for muntra och leende ur sina bilar och såg till att jag kunde backa med bil och släp tio meter för att komma på rätt sida! Detta var nog det enda allvarliga återfallet från min sida. Det gamla vänstertänkandet fanns dock en tid och det hände mer än en gång att jag måste tvinga hjärnan att tänka om innan jag fullbordade åtgärden. Idel glädje och välvilja mellan alla trafikanter då byte till höger sida skedde! Jag vill minnas att det dröjde tre dagar innan åkaren själv satt bakom ratten? Det hade varit horribelt om han skulle göra bort sig!
Samtidigt med omläggning till trafik till högra väghalvan kom även 33 nya vägmärken på plats efter hand. Nästan samtliga av dessa märken är fortfarande giltiga i trafiken.
Många hade den uppfattningen att dödsolyckorna kom att öka i samband med omläggningen. Enligt tillgängliga uppgifter inträffade en dödsolycka den första veckan på grund av ”återfall”. Tänk om alla trafikanter fortfarande varit lika vänliga och trevliga mot varandra som dagarna efter omläggningen.