När Fritjof fick dambesök 

Fritjof var ungkarl och arbetskamrat med min far. Föräldrarna hade ett litet ”ställe” som låg för sig själv långt ute i skogen ungefär en halv mil från byn. Under veckorna hyrde Fritjof ett rum med säng för vila och kommod för eventuella hygienbehov. Något uteliv ägnade han sig nog inte åt, för jag såg honom aldrig i annat än arbetskläder. Fritjof var snål så det blev säkert lite si och så med maten, men ett och annat skrovmål åt han på byns pensionat. Under veckosluten cyklade han hem.

Föräldrarna dog och Fritjof övertog hemmet och när han hade gått i pension flyttade han dit för gott. På den tiden var det många som hade samma förnamn och efternamn. För att skilja dem åt fick de ofta ett tillägg till namnet som tydligare talade om vem man menade. Det kunde vara yrke, någon egenhet de själv eller i släkten hade eller helt enkelt byns eller gårdens namn. Fritjof fick heta ”Fritjof i Röven” eftersom platsen där hans hus låg kallades Röven av ortsbor.

I mångas öron kan det låta grovt, men folk på landet är vana att kalla saker för dess rätta namn och när nu platsen hette Röven användes namnet även i detta sammanhang utan att man lade något nedsättande i det. Min svåger som är barnfödd strax intill har berättat att det från början var namnet på ett bra älgpass som låg vid en vägförgrening. I jaktsammanhang var säkerheten viktig så när passen fördelades fick inga missförstånd finnas. På andra sidan vägen, vid en stätta, fanns ett annat bra älgpass som fått namn efter den vanliga benämningen på kvinnans kön, så det var kanske tur för Fritjof att hans hus låg på rätt sida om vägskälet.

Fritjof hade rykte om sig att ha det ekonomiskt gott ställt och far hade lånat en mindre summa av sin gode vän när han skulle renovera sitt hus. Efterlämnade handlingar visar att ett lånekontrakt med amorteringsplan och räntesats hade upprättats. Ränta och amortering skulle betalas två gånger om året.

När det var dags följdes alltid samma rutiner. Far stoppade en halvliter i fickan, köpte wienerfläta på Malmgrens bageri och cyklade till ”Fritjof i Röven”. Fritjof älskade kaffegök och wienerfläta. Han röjde undan matrester och odiskat porslin för att skapa utrymme för affärstransaktionerna. I huset rådde en fruktansvärd oordning. Städning var ett obekant begrepp för ungkarlen Fritjof och skitiga kläder låg slängda överallt.

Vid den obäddade sängen stod en hink som spred en förfärlig lukt omkring sig. Som de flesta äldre män behövde han ”lätta på trycket” i blåsan någon gång under natten och för att slippa gå ut hade han sin ”pissespann”. Den tömdes när den blev full och eftersom det inte blev någon större påfyllning varje natt kunde det dröja ett par tre veckor mellan tömningarna.

När Fritjof vid ett tillfälle skurit upp wienerflätan med en kniv som han hjälpligt torkat av på ett par skitiga och brunmelerade kalsonger som låg på kökssoffan övergick far till att köpa wienerbröd istället.

Den odiskade kaffekoppen höll han med vänster hand för att kunna dricka ur en någorlunda ren del av koppen. I övrigt fortsatte procedurerna år efter år. Båda gubbarna hade stort nöje av samvaron och far fortsatte att ”betala räntan” punktligt, minst två gånger om året, långt efter att det lånet var slutreglerat.

En dag fick Fritjof besök av två paranta damer som ville ha vatten. Damer som besöker äldre människor är som bekant ofta törstiga. Fritjof pekade på brunnen och ville inte låta dem komma in i huset. De två damerna var emellertid påstridiga och lyckades ta sig förbi den då 85-årige gubben.

De började öppna skåp och dra ut lådor på jakt efter pengar och lyssnade inte när Fritjof försökte köra ut dem. Han tog då sin ”pissespann” och slängde innehållet över besökarna. Under vilda tjut, ojanden och svordomar försvann de längs infartsvägen, helt indränkta i urin som Fritjof på sedvanligt sätt lagrat i flera veckor. Deras fortsatta öde är obekant, men man kan förmoda att det inte blev fler hembesök den dagen.

Det hela polisanmäldes och lokalpressen berättade om händelsen. Fritjof namngavs men då vid sitt dopnamn. De flesta hade därför ingen aning om vem gubben var. ”Fritjof i Röven” fick dock inte fler dambesök - vad jag känner till.