Älgjakt med kåseri från tornet.

VITTSJÖ. Numera, 2021 känner jag varken press eller stress inför jakten på skogens högvilt. Vapenskåp och byssor jämte ammunition har övergått till annan bössbärare sedan flera år tillbaka. De första åren som innehavare av vapen var det en fröjd och nöje blandat med tvång! att vandra ut i naturen med bössan och mesen på axeln. De senare åren var det mer av social samvaro med samling för gemensam måltid med jagad mat mitt på dagen.

Transportmedel har förändrats. Denna bild från 1924 då villebrådet transporterades med häst och järnhjulsförsedd höstavagn. Jag har aldrig varit särskilt morgonpigg av mig. Några sover bäst på vänstersidan medan kåsören sover bäst på morgonsidan. Någon jaktkompis satt dock på sin tornplats redan innan solens strålar kom upp i österled. Jag försökte ofta smyga mig till mitt tornpass med ljudlösa steg för att inte röja min sena ankomst.

Ingrid, Alfred Johansson, älgen Sara, Johan Nordhal påsken 1934 i Boalt

Denna älg vandrade med Alfred från Slättsjö till Boalt i början av 1930-talet. Älgen travade in till kaffebordet där sällskapet fikade. Största problemet var att få ut älgen under den låga dörrposten!

Vid ankomsten till tornpasset var det med spänning att känna på trävirket om det hade försämrats sedan förra året! Visst gnisslade det svagt i den flera år gamla stegen men den höll trots att kåsörens kroppsvikt hade ökat. Den tunga mesen förhöjde också trycket. Visserligen hade jag varit på plats några dar tidigare för att se om min naturliga vistelse. Väggarna var av grön plats liksom taket. Detta år var det en fridfull ankomst till min boplats. Annorlunda var det ett par år tidigare då ett antal getingar hade byggt in sig utan att betala någon hyra. Skjutriktning skall anpassas. Lämpligast att fälla ett djur intill en farbar väg.

Så illa som tecknaren tänkt sig förekommer sällan!

Tanken fanns att ansluta till Älgjägarnas Fackförbund för att få drägligare vistelse. Jag avstod då troligen Yrkesinspektionen hade haft vissa synpunkter. Det fanns inte ens någon reservutgång. Vistelseutrymmet på 1,4 m² hade nog inte godkänts. Tretton timmars arbetspass utan övertidstillägg eller annan kompensation. Dessutom blev det ingen ersättning för arbetskläder eller arbetsredskap (skjutvapen). Intervallen på 90 minuter innebar tid för intagande av föda och ögonlocken började bli allt tyngre. Ingen överraskning då jag själv förädlat brödskivan med diverse sovel. Det enda skaldjur som tillhör jägarens matpåse är ägg. Någon dag blev det faktiskt dagens rätt: jägarbiff! Ute i naturen hade det passat med vegetarisk föda: lövbiff!

Åtskilliga muggar kaffe inmundigades och bara det är en kostsam utgift. Det hade varit billigare att slå upp kaffe i ett uppslagsverk. Kollegorna gav gärna råd på varierande föda. Dessa råd var inte på lång väg så kostsamma som kommunalråd. Under spanande blickar och lyssnande hörgluggar blev det då och då lite prassel. Fallande löv irriterade och i sådana stunder hade varit bättre om löven fallit tidigare och lövträden liknande nudister. Det är långtråkigt att sitta på vakt utan något händer. Det kan ofta vara lika meningslöst som för en katt som vaktar utanför en mössfabrik!

Nu är det ganska sällsynt med tjäder och orre i markerna. Men det har hänt att en tjäder har farit förbi i nära anslutning för att landa hundra meter längre bort. En orre kom på besök intill mitt krypin. Det var dock ek före orre! Om ett djur fällts inom jaktlaget börjar det arbetsamma. Transport till lämplig plats. Djuret skall flås och de skall styckas med mera. Förresten tycker jag inte om älgkött!

Det är varje jägares dröm att pryda väggen med ståtlig skovelkrona.

Liksom historierna om fiskelycka flödar det även historier om älgjakten.
En absolut sann jakthändelse återges: Jaktlaget hade tillstånd att fälla en älgtjur samt en älgkalv. Av misstag nedlades en älgko. Denna tog staten hand om då det var olagligt att fälla sådant djur. Dan efter fälldes en älgtjur och även denna tog staten hand om då kvoten för vuxet djur var förbrukat. Laget beslutade dock att fälla en älgkalv och den tog staten också hand om. Kvoten för jaktens två djur var redan uppfylld. Denna händelse inträffade för cirka 30 år sen drygt en mil från Vittsjö!

Dä ä gött i stuevärmen!