Pengabekymmer rakt i diket

Det här hände i början av 60-talet. Jag var placerad som kvartermästare på ett cykelburet värn-förband som hade till uppgift att försvara ett flygfält i Skåne. Slut-övningen skedde på Revingefältet där kompaniet var grupperat ungefär som vid sin krigsuppgift.
Plutonerna låg cirka en kilometer ifrån varandra och min uppgift var enkel -jag skulle serva med mat, ammunition och andra förnödenheter samt ta hand om sjukvårdsproblem, verkliga och sådana som övningsledaren markerade.

Jag cyklade omkring till de olika nästena och hade gott om tid att planera utryckningen som skulle ske på Revingefältet. För att spara tid passade jag på att betala ut penningbidraget i lämpliga valörer från ett kassaskrin. Som vanligt en massa enkronor. Som vanlig cyklade jag.

Just då höll man på att bygga hygienbaracker intill strids-vagnsgaragen och ett ungefär två meter djupt dike för vatten och avlopp låg öppet. Jag måste korsa diket på min färd. Över diket låg en 20 cm bred planka som jag passerat tidigare otaliga gånger utan missöden. Nu kom jag med mitt kassaskrin i ena handen och något gick snett så jag stod på huvudet ner i diket med cykel och kassaskrin efter. Jag svor en ramsa, slängde upp cykeln på dikeskanten och började plocka enkronor. När jag tittade mig omkring såg jag några byggjobbare som försökte dölja sin munterhet bakom byggnadsställningarna.

Så småningom hade jag plockat ihop hela avlöningskapitalet och var beredd att fortsätta. I hastigheten hade jag slängt upp cykeln på samma dikeskant som jag kommit från så diket diket måste forceras en gång till. Jag ställde upp cykeln noga, höll i kassaskrinet med en hand och i styret med den andra, gränslade cykeln, satte foten på pedalen och tryckte till.

Tyvärr hade jag inte kontrollerat hur cykeln klarat vurpan. Det visade sig att kedjan hoppas av och det blev inget motstånd när jag trampade på pedalen. Jag gjorde en ny störtdykning ner i gropen tillsammans med cykel och kassaskrin.

Byggjobbarna som varit intresserade åskådare försökte nu inte dölja sin skadeglädje. De slog sig själv på knäna och skrattade. Själv låg jag i gropen och plockade pengar.

Min fortsatta färd började jag på rätt sida av gropen med kedjan väl pålagd. Jag tog emellertid långa omvägar runt byggarbetsplatsen resten av veckan.