Mer än ett minne

För 50 år sedan, alltså 1972 cyklade jag med post i Mölnlycke, där lärde jag känna en familj Stranne med rötter från Smögen. Mannens släkt hade Eduard Stranne som stamfar och den nu för mej sedan länge tyvärr namnlöse mannen, hade mycket att berätta om Evert Taube och hans boende på Evert Taubes väg 12 i Smögen, åren 1917-1918. En sanning, eventuellt med modifikation.

Om det var under denna tid som Evert skrev "Balladen om Briggen Blue Bird av Hull”, vet man inte, men som den diktare han var, hade han med den tidens rätt att låna och dikta nästan hur som helst.

Så Briggen Blue Bird av Hull hette egentligen Blue Stuchard från New York. Det var minst tre fartyg som förliste under denna julaftonsnatt 1872.

Fortfarande står stormen skriven som den värsta i Smögens historia. I den ursprungliga historien så var det skonerten Flora som hade surrat Karl Stranne vid rodret och som glömdes ombord, men enligt min berättare så lyckades han, liksom hela besättningen bli räddade.

Hållö fyr nämns även i dikten. Detta kan ju ha berott på grund av att Everts äldre bror drunknade där.

Tonsatt och dramatisk så tillhör "Balladen om briggen Blue Bird av Hull" vår visskatt, och bär på mer än ett minne från ungefär 150 år bakåt i tiden.

Balladen om briggen Blue Bird av Hull
Det var Blue Bird av Hull
Det var Blue Bird en brigg
Som med sviktade stumpar stod på
Över soten i snöstorm med nerisad rigg

Själva julafton sjuttiotvå - Surra svensken till rors, han kan dreja en spak.
Ropa skepparn
- Allright boys, lös av!
Och Karl Stranne från Smögen
Blev surrad till rors
På Blue Bird som var dömd att bli vrak
Han fick Hållö-fyrs blänk
Fast av snöglopp och stänk

Han stod halvblind
Han fick den i lo
Och i lä där låg Smögen
Hans hem där hans mor
Just fått brevet från Middelsborough
- Nå vad säger du Karl?
- Går hon klar?
- Nej, kapten!
- Vi får blossa för här är det slut.
- Vi har Hållö om styrbord och brott strax i lä.
- Ut med ankarna båtarna ut.

Men hon red inte upp
Och hon fick ett par brott
Som tog båten dom hade gjort klar
- Jag tror nog, sa Karl Stranne, att far min gått ut.
- Emot oss, jag litar på far!
- Båt i lä!
- Båt i lä!
- Det är far, det är vi!
- Det är far min från Smögen. Hallå!
- Båt i lä! sjöng han ut
- Dom är här jumpa i, alle man vi blir bärgade då.

Det var Stranne den äldre En viking, en örn
Tog sitt renade brännvin
Ur vinskåpets hörn
Till att bjuda dom skeppsbrutna på
- Hur var namnet på skutan?
Han sporde och slog
Nio supar i spetsiga glas - Briggen Blue bird.
Det tionde glaset han tog
Och han slog det mot golvet i kras
- Sa ni Blue Bird kapten? Briggen Blue Bird av Hull?
- Gud i himlen var är då min son?
- Var är pojken kapten för vår frälsares skull?

Det blev dödstyst bland männen i vrån!
Gubben Stranne Tog sakta sydvästen utav
- Spara modern kapten, denna kväll.
- Nämn ej namnet på briggen som har gått i kvav.
- Nämn ej Blue Bird av Hull är ni snäll.
Och kaptenen steg opp
Han var grå han var tärd
Stormen tjöt knappt man hörde hans ord
När han sa med skälvande röst till sin värd
- Karl stod surrad och glömdes ombord.